r.i.p

Jag kände bara hur det högg till i hjärtat när jag fick veta att Chiefen var död. Ännu mera högg det till när jag fick veta att hur allt gått till.

Det finns en del hästar som sätter sig varmt om hjärtat fast man inte haft så mycket kontakt med dom. Han var en av dem.
Visst, jag har både kört och ridit honom flera gånger då han stod hos Jim och en gång då han stod hemma på Åland före han flyttade till Jim.
Men inge mer än det, men det behövs inte mera heller med just honom.
Han var ju den där guldklimpen som gjorde allt man bad honom om, som alltid gjorde sitt bästa.

Jag kommer så bra ihåg den dagen Jim ringde mig också och frågade om jag ville ha honom. Han sa att det var inte så svårt att glömma bort mig när det gällde Chiefen, för han visste hur mycket jag tyckte om honom.
Tyvärr måste jag tacka nej då det varken fanns tid eller pengar och jag hade redan köpt Otto då.

Men jag kan slå vad om att han har haft det hur bra som helst hos sin sista ägare den sista tiden på Åland.

Vila i frid Chief Boy <3